Klassiker: Prinsessornas kokbok och den gröna tårtan

Få svenska kokböcker har ett lika välkänt namn som Prinsessornas kokbok. Många som aldrig har hållit boken i handen vet ändå vad den har gett oss: prinsesstårtan, med sin kupol av grön marsipan och sin rosa ros. Men boken är mycket mer än ett tårtrecept, och den förtjänar att läsas som det den är – en hushållsbok från mellankrigstiden med en ovanlig historia.

Lärarinnan och de tre prinsessorna

Bakom boken står Jenny Åkerström, som undervisade i matlagning och hushållning. Bland hennes elever fanns de tre döttrarna till prins Carl och prinsessan Ingeborg: Margaretha, Märtha och Astrid. Boken kom ut 1929 med undertiteln Husmanskost och helgdagsmat. Namnet var ett tydligt säljargument, och prinsessorna var välkända även utanför Sverige. Märtha gifte sig med den norske kronprinsen Olav och Astrid blev drottning av Belgien, medan Margaretha gifte sig med prins Axel av Danmark.

Vad boken innehåller

Trots titeln är det ingen exklusiv hovkokbok. Undertiteln säger det mesta: här finns både vardagens husmanskost och den mer påkostade maten för helger och fester. Recepten speglar ett borgerligt svenskt hem under 1920-talet, med gott om grädde, smör och tid, men också med en tydlig tanke om ordning och planering. Det är en bok för den som ska sköta ett hushåll, inte bara laga en enstaka middag.

För en modern läsare är det intressant att se hur instruktionerna är skrivna. Som i de flesta kokböcker från perioden förutsätts en grundkunskap som en nutida nybörjare inte alltid har, och mycket som i dag skulle förklaras steg för steg tas för givet. Det gör boken till ett spännande tidsdokument, men också till en bok som kräver lite tålamod om man vill laga ur den. Belöningen är en direkt kontakt med hur vardag och fest såg ut i ett svenskt kök för snart hundra år sedan, långt innan frysar och färdigrätter förändrade allt.

Den gröna tårtan

Det recept som har gjort boken odödlig hette ursprungligen inte prinsesstårta. I boken kallades den grön tårta, och det var först senare som namnet prinsesstårta blev det etablerade. Tårtan består av sockerkaksbottnar, vaniljkräm och rikligt med vispgrädde under ett täcke av grön marsipan, och många moderna versioner har även ett lager hallonsylt. Formen, en hög kupol av grädde, är det som gör den omedelbart igenkännbar.

I dag är tårtan en självklar konditoriklassiker, och marsipanen färgas ibland i andra kulörer beroende på högtid. Att det gröna originalreceptet fortfarande är det som de flesta tänker på säger något om hur starkt boken har präglat svensk festmat. Den som vill baka den hemma bör räkna med att det tar tid, men att de enskilda momenten – sockerkaka, vaniljkräm och vispad grädde – är sådant som de flesta redan behärskar.

Är boken värd att leta upp?

Prinsessornas kokbok går att hitta antikvariskt och har dessutom getts ut i senare upplagor. För den som är intresserad av svensk mathistoria är den ett självklart inslag i bokhyllan, tillsammans med Kajsa Wargs Hjelpreda och efterkrigstidens Vår kokbok. Som praktisk kokbok i ett modernt kök är den mer begränsad, men det är inte heller dess främsta värde. Den visar hur ett svenskt hem en gång lagade sin mat, och den påminner oss om att en av våra mest älskade tårtor började som ett recept bland många andra i en lärarinnas bok.